min bisexualitet är en konsekvens av mitt kön

könsidentitet är bull. jag tror vi alla har ett eget kön. sue me

alla som vill uttala sig om kön borde gå en kurs genus. kanske främst en med etnologisk/antropologisk inriktning.
få lite perspektiv liksom.

jag vill prata med er 40+ queers där ute. får jag kalla er queers? vet att det inte är reclaimat för alla generationer.

jag vill prata med er 40+ hbtq+ -personer.

jag är uppfostrad att vara rädd för män, det finns ständigt i mig. mina (straighta) tjejkompisar berättar hur, varnar mig.

“du måste skriva till nån vem du träffar, var, o när du tänker vara hemma. hör av dig om det blir ändringar.”

samtidigt testar jag att ge mig in i en värld som till mångt o mycket består av anonymt raggande.

är det farligt att säga till en cisbög att jag inte har kuk? jag vet inte, det verkar ju sjukt farligt att

säga till en straight man att någon han vill ligga med har kuk. 305 döda transpersoner på ett år.

men ni 40+, hur har ni det? dejtar ni eller vilar ni i ett svensson-liv? eller kämpar ni med den

queera temporärliteten? den sena (eller andra) puberteten, nya sexuella uppvaknanden? hur länge

går man runt o känner sig som 20-nånting? jag börjar bli trött på det, men vill samtidigt inte

stressa igenom den utveckling jag går igenom. jag har hört att det gör ont när knoppar brister, jag vill blomma.

får ni blomma? känner ni er taggade på livet? jag hoppas det.

jag har inga 40+:are i mitt liv.

jag önskar så att jag hade en äldre transbög (ickebinär går också bra!) i mitt liv. jag önskar mig
det mentorskap jag läst om, drömt om.

så det här blev nu en kontaktannons.
jag är seriös, hör av dig.