En rädsla kan skapas till uppföranden vi inte känner till.

Tryggheten måste vi numer skapa själva. Vår politik påminner om bröderna Grimms sagor. Det finns tyvärr inget verklighetstroget längre. Att staten “uppför sig samt nerför sig”. Då världen nu blir åsidosatt av viss “mänsklighet”. Vart befinner sig våra hjärnor nu samt om 40 år? Lever vi då ens? Vågar vi omforma oss, på det sätt att mänskligheten kan överleva?

Har aldrig blivit omhändertagen av samhället eller kommunen. Har vuxit upp och utvecklats av de händelser jag upplevt, haft omkring mig. Samt av de människor jag umgåtts med, från andra kulturer. Vilket för mig varit värdefullt, detta kan tyvärr inte länder med vissa riktningar och beteendemönster ge mig kunskap om. Vissa saker har jag lärt mig, genom uppväxten. Att tvingas tänka på nya sätt, att stå med öppet sinne och låta uppfattningen styra. Tror även att man som människa bör vara sensibel, inte lyssna på alla rekommendationer omkring. Det beror på om vi vill fortsätta vara begränsande eller utvecklande.

Mitt liv kommer alltid att utvecklas i olika riktningar. Jag är inte säker på något i mitt liv. Jag gillar att det alltid är under konstruktion.

Jag gör det jag gör för att det är intressant och utvecklande för mig som den man jag vill vara. Jag vill leva utifrån mina möjligheter. Jag bryr mig inte om vad folk ska tycka om mig. Jag gör saker utifrån mig själv som person.

Jag tar inte ansvar för hur en man i min situation “borde” agera. Då är jag inte mig själv. Då lägger jag mer energi på att vara som jag “borde vara” än på att vara den jag faktiskt är.

Jag känner ofta att många heterokillar gör saker för att de inte vågar följa sin egen linje i livet. De är rädda för vad andra ska tänka och för att verka osäkra i sig själva. Det finns normer som kallas manliga, men de kan inte följa sig själva som den man de vill vara. Att följa normer som kallas manliga är inte alltid manligt. Alla måste få vara sig själva, för strikta normer leder ofta till en sämre framtid.

Jag har en maskulin och stark utstrålning i mig själv, men samtidigt är jag också känslig och uppmärksam.

Jag har skapat mig själv utifrån den jag är, vilket medfört att jag har fler möjligheter att passa in på fler ställen. Jag handskas bra med livet beroende på de kulturer jag är uppvuxen med. Då resurserna minskar i vårt land, väljer jag andra vägar samt min egen väg. Den väg jag själv väljer är rätt för mig.

Jag litar inte till att landet skapar det jag behöver. Jag måste skapa mitt liv själv. Upplever vårt land oroliga och skygga till att skapa något eget. Jag måste leva livet för att kunna överleva. Miljoner ljus brinner för den hjälp som inte finns. Förstånd finns om vi vågar lyssna in oss själva. Vi måste handla rätt, att bristande impulskontroll inte tar över världen.

Nuförtiden ser jag saker blir mer inkompetenta, kanske vi har förlorat vår egna förmåga? Vi kan ju inte bara lita till datorer eller Ai, därmed förlorar vi vår egen kraft. Det är den viktigaste kraften vi som människor kan ha. Om allt blir artificiellt, vilka är vi då?

För mig hänger allt ihop. Nu, med hur vår kultur och politik fungerar i världen, känns det verkligen som kortsiktigt tänkande. Alla människor måste utvecklas om vi vill leva i en bra värld, och då tillsammans… utan rädsla.