Växte upp med fler kulturer inom mig, stod öppen till det liv jag ansåg var mitt. Ville, behövde och tvingades lära mig leva mitt egna liv utan “föreskrifter”, då “föreskrifter” begränsar mig.

Under uppväxten reste jag till Berlin själv då jag var 5 år. Hade träffat farföräldrarna under uppväxten då vi setts, språket var aldrig något jag tänkt på. Det gällde först och främst att göra sig förstådd, samt att se det andra omkring mig för att förstå mer än det som sades.

Ett tyskt “ordspråk” jag jämt följt är: Kolla upp och handla lika. 20% gör vi oss förstådda på, blickar, rörelsemönster och sinnen har mer inverkan än förstånd. Att skapa ett intresse till andra omkring mig och till mig själv är viktigt. Är jag begränsad i uttrycket, blir jag själsligt fattig. Det samma gäller kritik, måste lära mig angående uppförande, framtoning samt förhållningssätt, med mer kapacitet än tal och skrift.

Var i Berlin i 4 veckor varje sommar sedan barndomen: Abgucken/Nachmachen. “Uppförande” gällde, det är bara att förhålla sig. Snabbt förstå det som gällde på plats. I Sverige kan saker uppfattas elakt och rått, jag såg det mer skarpt och distinkt. Det var roligt, fräckt och rått. Släkt och vänner från Tyskland och andra delar av världen var på besök i Sverige, vi talade och gjorde oss förstådda på mer än språk. Lärde mig upptäcka beteenden, rörelsemönster, blickar, uttryck i förhållande till vad som sades. Det viktiga var att kommunicera att man förstod. Uppmärksamhet är oerhört viktigt, att lära sig förstå saker utan språk.

Att vara närvarande i situationen: se, läsa av och förstå. Ju mer träning vi får desto snabbare uppfattar vi och läser av. Att snabbt anpassa mig efter rådande situation, jag lärde mig tonläge, beteende, blickar mm. Det är inte bara vad jag får för mig som har betydelse, ser nu till vilken framtoning jag bör ha: Att vi förstår vad som fungerar. 

Märkte att om jag vill göra mig förstådd så räcker inte språket, jag måste göra mer.

Ofta är jag direkt, och snabb i tanken då jag umgås i skiftande miljöer. Jag tröttnar lätt om det blir på ett sätt. Behöver mer riv och respons i livet. Man behöver aldrig tycka lika i frågor, man arbetar sig istället fram till en gemensam lösning. Det beror på om man är låst i tanken för utvecklingen och framtid. Eller om endast “ett beteende gäller”.

Ibland såg jag att det fanns rätt och fel, vilket gjorde valen enkla men också tråkiga. Var och en gör på sitt sätt, bara att man får det att fungera i slutänden. Detta gjorde mig mer nyfiken och utvecklande i fler sammanhang. 

Att göra allt rätt, att man då inte vågar göra fel. Måste vara krävande och tröttsamt. Tänker att jag gör på mitt sätt, det har visat sig utmärkt, trots att vissa inte vill förstå olika sätt. I de flesta sammanhang kan man göra saker på fler sätt och ändå få allt att fungera.

Därför valde jag ofta min egen väg, under uppväxten. Var ute efter utveckling för det liv jag valde att leva. Ibland kom de tyska orden först, innan de svenska orden.

Jag föll snabbt tillbaka i den kultur jag befann mig i. Det medförde att jag blev påhittig i språk, och skapade ord som fungerade i båda länderna. Gör ofta så med ord nuförtiden också, nederländska har samspel med engelska, tyska och svenska. Alla dessa språk har en germansk språkstam. Har samtidigt lärt mig att betona ord på olika sätt med accent att orden får mer karaktär. Kan begripa genom att endast förstå vissa ord i en språkmelodi.

Förstår andra kulturer lättare, om jag tänker bortom specifika former. Andra världsdelar innefattas, där kommunikationen sker på liknande sätt.

Saker kan bli “grovhugget” från en viss specifik kultur/vinkel. Upplever att det i olika delar i världen finns bredare tankemönster till att förstå, kan även bero på vilken själslig kapacitet man har. Att tänka bortom den första språkliga tanken, gör det lättare för kulturen och att få idéer. Att öppna upp och förstå andra livsmönster.

Det kan vara sant att dessa “effekter” har påverkat mitt liv. Jag vet egentligen inte vad som handlar om min sexualitet, min kultur eller mig själv som man. För jag känner att mitt liv, både i hur jag agerar och hur jag samspelar med andra, är som en enhet. Kanske är det därför jag är så öppen med mig själv som man och kulturell utvecklare.

De flesta som blir intresserade av mig säger: “Du är en så fascinerande man. Du gör allt detta, och ändå är du fortfarande en man”. Det är roligt när de säger det, för de avslöjar sig själva utan “insikt”. Jag tackar dem oftast bara och går vidare. Ibland ser vi inte hela situationen från olika vinklar.

Kanske gör jag det jag gör för att jag älskar det, och min sexualitet är inte särskilt tydlig eller konsekvent. Jag älskar att leva i första hand, och min sexualitet följer med, någonstans mitt emellan på något sätt. Det går liksom ihop i mig som individ. Jag attraheras av både män och kvinnor, men det handlar om vad de känner för mig och hur jag förhåller mig till det. Jag vill inte bli placerad i ett fack av andra. Jag vill vara den flytande person jag är.

Livet är en lek, vilket vi måste lära oss att hantera. Att lära sig att lyssna till det som heller inte talas om. Upplever det som ett “äventyr”, hur länder handskas med liv. Då begränsning gäller blir det mindre utveckling i allmänhet.

Ju mindre jag litar till Sverige, desto mer börjar jag lita till mig själv. 

Är van att handskas med min egen överlevnadsstrategi. Som vi blir invaggade i att vi inte behöver, då Sverige säger sig handskas väl med oss! Om vi bara litar till Sverige, så lär vi oss inget nytt. Vissa saker litar jag till medans andra saker litar jag inte ett dugg till. “Fattiga själar kommer vi inte långt med”.

Då blir det roligt i hur vi framställer oss gentemot olika människor, och delar av jorden.