biarkiv.se

Bi+ Men's Digital Life Writing Archive

  • EXPLORE
  • LEARN
  • JOIN
  • FAQs

Det dubbla livet

by Jeni

1. 

Vattenkranen ovanför handfatet är av gammalt slag. Varmt och kallt vatten finns med separata kranar. Här har någon gång funnits en spegel, nu är den borta. Jag spolar vattnet lite, snart lite värme. Små sprickor i porslinet ger tillsammans med rostfläckar ett ganska skitigt intryck. 

Tvättar ordentligt, bara bra att klockan går någon minut. Hans steg försvinner i korridoren och trappan upp. 

Nu haspar jag upp dörren igen och går också ut. Den slamrar mot de tunna väggarna när jag stänger den och försöker få haspen att ta från utsidan. Det ekar i hela källaren. 

Jag försöker hitta listan på saker att köpa med mig från stan, i jackfickans virrvarr av nycklar och smågrejor. Jag möter en kille på vägen ut, hans blick ser ut att vandra uppifrån och ner men jag tittar bort mot utgången och fortsätter med stadiga steg. Väl ute kikar jag efter Konsum-skylten.

2.

Hennes mun möter min, med en iver som inte kan missförstås. Jag har väntat på det. Vi pratade på det där mysiga sättet under besöket på kvarterskrogen. Det är så lätt att lägga armarna om hennes hals och bara svepas med som så ofta förut. 

“Vill du?” viskar hon och puffar undan det tjocka täcket en bit. 

“Gärna”, svarar jag lika tyst. 

Jag flyttar mig närmare, smeker undan hennes långa hår och känner på hennes nacke. Den är len och varm. Fjädrarna i sängen ger ifrån sig något ljud när jag rör mig. Utifrån gatan hörs några korta hundskall. En bildörr slår igen. Jag blundar och föreställer mig att håret istället är kortklippt. Av en lite annan färg. Läpparna möts igen och jag känner hennes hand. Utforskande som om det vore för första gången igen. Jag känner hennes kropp mot min och tänker på hur mycket jag älskar henne. Värmen känns fuktigare, båda andas mer hastigt. Hennes långa naglar känns ibland, men det är bara skönt. Efter en stund vänder hon sig om och ställer sig på knä så sängbotten åter gör ett knäppande ljud, som jag tror är långt ifrån vad som krävs för att störa grannen under. 

“Gör det”, viskar hon. “Men inte så grannarna hör…”

Ett gammalt hotellrum kommer tillbaka igen. Med en smalare säng än denna och mindre ljudlös konstruktion. Om jag kisar med ögonen lite så är det J jag ser. Jag känner direkt hur pulsen stiger. Jag smeker hennes mjuka hud. Hon är vacker. Jag kisar mer och vet att det är honom jag har här. Det är så lätt att ryckas med nu och hennes röst är hans. Hennes hår och axlar, och hennes rumpa. Är hans. Det är vi, på riktigt, tänker jag. Grannarna kan inte höra oss.

3.

“Det skulle vara kul att ta en bild på dig, går det bra?” säger J och plockar fram sin mobiltelefon. 

“Självklart”, säger jag, lite för snabbt. Jag tittar in i kameran och försöker ge ett äkta och varmt leende utan att med det säga för mycket. Jag som för någon timme sedan var så nervös inför vår träff känner mig mycket bättre till mods. Jag ser att ett par vid bordet intill betraktar oss. Längre bort i rummet pågår sorlet helt oavsett vad vi gör eller pratar om vid det här bordet i lokalens inre hörn. 

“Min fru har ju aldrig träffat dig och det vore roligt att visa henne en bild”, fortsätter han, medan han lägger ner mobilen på bordet igen. Jag nickar precis som om det vore självklart. 

“Får jag ta en bild på dig?” frågar jag, och efter en kort stund har jag fått det kort jag så gärna vill ha. Jag kollar snabbt bara, så att han på bilden säkert har ögonen öppna och tittar in i kameran. Fotot blev perfekt, tänkte jag och tittade upp igen. 

“Nästa gång kan du väl hälsa på hemma hos oss?” säger han. “Då får du ju se var vi bor också.”

“Javisst, det vore jätteroligt”

Paret vid bordet intill ser ut att plocka ihop för att kanske lämna caféet. De personer som nyss bildat kö vid kaffepannorna har satt sig närmare ingången. J säger att han skall låna toaletten. 

När han reser sig och vänder sig om slår det mig att jag så väl känner igen hans sätt att röra sig. Vissa saker förändras inte, tänker jag och undrar hur han gjort för att hålla figuren så bra. Jag ska försöka hälsa på hemma hos dem, nästa gång.

4.

Jag går in i trapphuset. Två trappor upp skulle det vara, jag behöver inte ta hissen. Jag känner mig nervös. Men nu när jag ändå är här så skall jag ju gå dit, tänker jag. Innan jag tar trapporna upp så kollar jag i mobilen en sista gång, om han har skrivit något mer. Nä, det sista meddelandet var det med adressen, som han svarat mig med, när jag skrev att jag var framme i stan. Så då går jag upp två trappor. Jag ser att dörren är uppställd. Jag är nästan lite darrig i knäna, när jag tar i handtaget för att gå in i lägenheten.

Det är tyst därinne.

“Hallå?”, säger jag. Han kommer ut i hallen från vardagsrummet. Vi hälsar på varandra och jag är lättad att den anonyma kontakten på “forumet” verkar vara den han sagt sig vara. Vi klär av oss nakna och han föreslår att vi duschar av oss en efter en för att vara fräscha och det känns bra. Medan han duschar av sig så kan jag inte låta bli att titta lite i vardagsrummet. Lägenheten verkar vara en tvåa med kök. Balkongdörren står öppen och jag ser huset mittemot på ganska nära håll. Det känns som man kan se rakt in här. Sedan jag också duschat av mig lite snabbt, så visar han mig snabbt rummen i lägenheten och jag ser en dubbelsäng.

“Är du sambo?”, frågar jag, trots att jag inte har med den saken att göra.

“Nä, den här lägenheten är min syrras och hennes killes. Jag bor på soffan här några veckor”, säger han. “Kom, så skall du få se utsikten från balkongen”.

Man ser ner över parkeringen och så huset intill så klart. Om man kikar noga kan man se vattnet genom den glesa skogen. Jag hör att min egen mobil plingar till där inne i klädhögen.

“Men du vet att de inte kommer hem snart?”, frågar jag lite oroligt. Han säger direkt att han inte är orolig för det. “De brukar komma hem vid fem, och klockan är bara tolv nu”.

Vi följs nakna och nyduschade in i sovrummet. Deras sovrum. Sängen är inte ens bäddad, täckena ligger lite hit och dit. I den sängen gör vi det.

Det är som att min kropp redan vet. Han tittar mer, känner sig för. När han sakta pressar sig in så behöver jag inte tänka mer. Min kropp gungar av hans stötar och min blick vandrar från stökiga klädhögar till en träningsväska. Vidare till porträtt av två människor jag aldrig sett. Genom den öppna balkongdörren hörs en bil manövrera på parkeringen utanför.

5.

Jag går med ganska raska steg från det ställe på stranden där jag legat senaste timmen. Äntligen fart hemåt. “Att det alltid skall ta sådan tid”, säger jag högt för mig själv. “Man svassar fram och tillbaka på stranden och i buskarna”. Jag spanar lite på de kvarvarande nakenbadarna. Jag tänker att jag väntar med att klä på mig tills jag kommit bort till bilen. Det är ju så nära. Den äldre man jag för en stund sedan haft träff med i buskarna verkar gå samma väg så vi slår följe, nakna.

“Vad skönt att det äntligen är varmt ute idag. Men jag blir så törstig så jag måste åka”, säger han. “Är du här ofta?”, fortsätter han.

“Egentligen inte, någon gång ibland kanske”, svarar jag medan jag försöker få ur lite mer sand ur mina crocs. Jag tittar lite diskret på mannen medan vi sakta går längs grusvägen mot parkeringen. Han är snygg för sin ålder. Lite längre än jag och rätt brunbränd.

Jag noterar att det rör sig lite fler människor vid bilarna, de flesta går till och från den stora stranden på andra sidan parkeringen. Någon bil kommer bortifrån och ser ut att leta plats. Jag känner att jag borde ta på mig något nu och kikar efter min bil. Vi pratar några ord borta vid bilen och trots att jag hör ljudet av människor längre bort så tar jag inte skydd av handduken ens.

“Vi kanske ses igen”, säger han och smeker mig sensuellt på rumpan, medan ljudet av bildäck i grus närmar sig bakifrån.

“Det kan nog hända”, säger jag leende och vänder mig om.

Bilen stannar precis och rutan är nere. Jag möter förarens blick och blir alldeles kall. Det är min gamla kompis. “Ööö hej”, får jag fram och tittar åt sidan. “Jaha”, säger han, och hans fru kikar fram från passagerarsätet och säger hej. Hennes blick rör sig några sekunder fram och tillbaka. Upp och ner.

“Vi skall nog köra vidare, men vi ses väl nån dag?”, säger föraren till slut.

Min kompis bil rullar sakta bortåt längs vägen. Naken i crocs vid min egen bil.

About the author

Jeni is a bisexual cis man in his late 50s based in Sweden.

Back

Next

Bi+ Men's Digital Life Writing Archive

Explore

Learn

Join

FAQs

The archive is part of the doctoral research project “Bi+ mäns digital life writing: levda erfarenheter och kulturella föreställningar” led by Mateusz Miesiac — a doctoral candidate in gender studies at Södertörn University in Stockholm. The project has the approval of the Swedish Ethical Review Authority.

If you want to join the archive, use the contact form or email mateusz.miesiac@sh.se.