1. 

Vattenkranen ovanför handfatet är av gammalt slag. Varmt och kallt vatten finns med separata kranar. Här har någon gång funnits en spegel, nu är den borta. Jag spolar vattnet lite, snart lite värme. Små sprickor i porslinet ger tillsammans med rostfläckar ett ganska skitigt intryck. 

Tvättar ordentligt, bara bra att klockan går någon minut. Hans steg försvinner i korridoren och trappan upp. 

Nu haspar jag upp dörren igen och går också ut. Den slamrar mot de tunna väggarna när jag stänger den och försöker få haspen att ta från utsidan. Det ekar i hela källaren. 

Jag försöker hitta listan på saker att köpa med mig från stan, i jackfickans virrvarr av nycklar och smågrejor. Jag möter en kille på vägen ut, hans blick ser ut att vandra uppifrån och ner men jag tittar bort mot utgången och fortsätter med stadiga steg. Väl ute kikar jag efter Konsum-skylten.

2.

Hennes mun möter min, med en iver som inte kan missförstås. Jag har väntat på det. Vi pratade på det där mysiga sättet under besöket på kvarterskrogen. Det är så lätt att lägga armarna om hennes hals och bara svepas med som så ofta förut. 

”Vill du?” viskar hon och puffar undan det tjocka täcket en bit. 

”Gärna” svarar jag lika tyst. 

Jag flyttar mig närmare, smeker undan hennes långa hår och känner på hennes nacke. Den är len och varm. Fjädrarna i sängen ger ifrån sig något ljud när jag rör mig. Utifrån gatan hörs några korta hundskall. En bildörr slår igen. Jag blundar och föreställer mig att håret istället är kortklippt. Av en lite annan färg. Läpparna möts igen och jag känner hennes hand. Utforskande som om det vore för första gången igen. Jag känner hennes kropp mot min och tänker på hur mycket jag älskar henne. Värmen känns fuktigare, båda andas mer hastigt. Hennes långa naglar känns ibland, men det är bara skönt. Efter en stund vänder hon sig om och ställer sig på knä så sängbotten åter gör ett knäppande ljud, som jag tror är långt ifrån vad som krävs för att störa grannen under. 

”Gör det” viskar hon. ”Men inte så grannarna hör…” 

Ett gammalt hotellrum kommer tillbaka igen. Med en smalare säng än denna och mindre ljudlös konstruktion. Om jag kisar med ögonen lite så är det J jag ser. Jag känner direkt hur pulsen stiger. Jag smeker hennes mjuka hud. Hon är vacker. Jag kisar mer och vet att det är honom jag har här. Det är så lätt att ryckas med nu och hennes röst är hans. Hennes hår och axlar, och hennes rumpa. Är hans. Det är vi, på riktigt, tänker jag. Grannarna kan inte höra oss.

3.

”Det skulle vara kul att ta en bild på dig, går det bra?” säger J och plockar fram sin mobiltelefon. 

”Självklart” säger jag, lite för snabbt. Jag tittar in i kameran och försöker ge ett äkta och varmt leende utan att med det säga för mycket. Jag som för någon timme sedan var så nervös inför vår träff känner mig mycket bättre till mods. Jag ser att ett par vid bordet intill betraktar oss. Längre bort i rummet pågår sorlet helt oavsett vad vi gör eller pratar om vid det här bordet i lokalens inre hörn. 

”Min fru har ju aldrig träffat dig och det vore roligt att visa henne en bild” fortsätter han, medan han lägger ner mobilen på bordet igen. Jag nickar precis som om det vore självklart. 

”Får jag ta en bild på dig?” frågar jag, och efter en kort stund har jag fått det kort jag så gärna vill ha. Jag kollar snabbt bara, så att han på bilden säkert har ögonen öppna och tittar in i kameran. Fotot blev perfekt, tänkte jag och tittade upp igen. 

”Nästa gång kan du väl hälsa på hemma hos oss?” säger han. ”Då får du ju se var vi bor också.” 

”Javisst, det vore jätteroligt” 

Paret vid bordet intill ser ut att plocka ihop för att kanske lämna caféet. De personer som nyss bildat kö vid kaffepannorna har satt sig närmare ingången. J säger att han skall låna toaletten. 

När han reser sig och vänder sig om slår det mig att jag så väl känner igen hans sätt att röra sig. Vissa saker förändras inte, tänker jag och undrar hur han gjort för att hålla figuren så bra. Jag ska försöka hälsa på hemma hos dem, nästa gång.