#4

Det satte igång rätt lugnt, vi hade ”setts” ett par gånger tidigare. Så sågs vi där jag tränade, då vi var lätt bekanta började vi umgås mer. Vi genomförde promenader, besökte utställningar, besökte varandra hemma lite till och från. Han delade lägenhet med en man, trots att de inte var ett ”par”. Han uppskattade mig som människa och önskade träffa mig mer.

Lade märke till att då vi sågs alla 3, blev den 3e mannen avundsjuk på 2a mannens ”kontakt” till mig. 3e mannen började bete sig underligt gentemot oss, när den 2a mannen var med. 2a mannen och jag började ha kul ihop, vi ”lekte och hade skoj” tillsammans. Upplevde att 3e mannen trodde jag ville komma för att förstöra, vilket jag inte ville.

2a mannen tyckte jag inte skulle bry mig, men jag tröttnade tyvärr. 
Då jag träffade den 3e mannen själv, i andra sammanhang då den 2a var på annan ort. Då var han trevlig, vänlig och ville även ha med mig att göra. Men då på egen hand. Jag tyckte däremot inte han uppförde sig ”anständigt” till sammanhanget.
Jag orkade inte med detta strul, jag har inte klippt kontakten men jag har upphört att vara en nära vän på samma sätt som tidigare. Jag kan vara stark, och ta position, ingen skall ”disciplinera” mig. Jag behöver leva bra med andra människor. Kul att testa olika livsformer, men inte på ett sätt att någon uppför sig illa. Kan uttrycka mig då någon inte uppför sig. Ibland backar jag, för att få mitt egna liv att utvecklas på ett för mig bra sätt.

#5

Behöver fortsätta min egen väg, ser mig själv som den utsatta som bör finna min egen väg. Jag har anpassat mig hur jag behöver bete mig för att leva ett bra liv. Det liv som nuförtiden anses bra, är inte alltid bra för mig, som den jag behöver och vill vara. Det sätt jag vill leva på stöds inte jämt. Beroende på omvärldens icke insikt.
Då det inte finns någon ”stabilitet” måste jag skapa min egen stabilitet. Vissa människor ser mig som en man med ”problem”, och vissa ser mig som en man med möjligheter och fördelar. Vänder ofta obehaget, eller vad som anses vara obehag till min fördel i livet. Ur smärtan och djupet härstammar liv. Tror de flesta tänker på frågor för sitt liv, men vill man inte skadas kanske man inte kan växa?
Då vi går för hårt fram eller då att det blir tufft kan folk bli bittra, vi måste kämpa för våra egna liv. Då ofta ensamma, med vårt liv och våra tankar.I have to get the edge out of myself when someone isn’t disciplined. I have to back off sometimes, that’s how my life continues to develop.

#6

Nu är jag samtidigt orolig, hur det amerikanska valet kommer att påverka mig som individ. Bär med mig det livsval jag fötts med, som jag skapat utifrån/genom mig själv. Kan inte följa vad världen eller Sverige ”bestämmer” för mig, då de inte har insikt angående mig som individ och människa. Har redan upplevt spänningar gentemot mig sedan 2007, har i min förhoppning sett till det bästa. Som tur är har jag jämt följt mig själv, oberoende på vad världen eller samhället ansett.
Både genom uppväxten, genomgångna livssituationer, samt erfarenhet. Då jag ofta blivit hindrad i livet, har jag istället sökt min egen väg, att jag skall kunna leva på ett bra sätt gentemot mig själv.
Det vårt land anser visar att ”förståndet” inte alltid finns närvarande. Är det oro till vad andra skall tycka? Vad tycker vi angående oss själva, vilka vill vi vara, vem eller vilka betraktar oss? Vilka saker är viktigt för människor: personlighet, kapacitet, mod eller ekonomi. Vill vi bryta ner världen eller oss själva som människor?